Stoppa utvisningen för den egyptiska familjen!!!!!

Mänskliga rättigheter att får hjälp och Sverige ska stå för alla lika rättigheter till hjälp ingen förtjänar att bli utvisad, de har inte gjort något ont 

snälla stoppa utvisningen familjen behöver verkligen att stanna i sverige

Låt familjen stanna kvar utvisa inte de snälla de behöver stanna de hade inte gjörtt nogåt illa 

Till att börja med, tack för att Du tar dig tid.
Tack för att du tar dig tid att läsa detta brev, som är en vädjan. En vädjan till just dig, som läser detta. En vädjan till Migrationsverket, en vädjan till Gud.
Säkerligen har du läst många liknande brev. Liknande brev från människor i liknande situationer. Men inte tidigare från mig.
Mitt namn är Dahlia och jag bor i Karlshamn med min man och fyra barn. Jag och min man kom till Sverige från Egypten för åtta år sedan, år 2008.
Åtta år. Det är flera tusen dagar, dagar som vi varje dag somnat oroliga och rädda för att inte få stanna i Sverige.
Som förälder har det inte varit någon lätt sak, att alltid ha i bakhuvudet, rädslan att kanske en dag, om vi inte får stanna i Sverige, kommer mina barn att förlora sina liv. Mina barn förstår inte, de är bara rädda. Rädda för att tvingas lämna sitt hemland. De är födda här, vet inget annat, hela deras tillvaro finns här. Svårast är det förstås för min äldste son, som fyller tio år i år. Han, som alla andra tioåringar, älskar att gå i skolan, träffa sina kompisar, spela fotboll. Men han är inte som alla andra. Han riskerar att förlora allt.
Åtta år. Det är åtta midsommaraftnar, åtta julaftnar. Vad gjorde Du för åtta år sedan?
Det är svårt att beskriva vad vår familj varit med om dessa åtta år. Men det har varit en resa, verkligen. Om man inte varit med om att vänta på ett besked i åtta år, då kan man nog inte veta hur det är, men om man vill kan man försöka förstå. Sakta men säkert har vi byggt upp ett liv, ett hem, här. Tänk dig då, att efter åtta år få ett negativt beslut. Var finns mänskligheten i det beslutet?
För åtta år sedan hade jag en dröm om Sverige. En dröm om ett stabilt, säkert liv. Det är en dröm som fortfarande lever i mig, i min man och mina barn.
Som anställd på migrationsverket får man säkert se och uppleva massvis med människors livsöden och olyckor. Som anställd är man nog också, av samma anledning, medveten om vilken skillnad ETT ärende kan göra. ETT ärende, EN familj som får stanna i Sverige påverkar hundratals människor. Jag har fyra barn, två går i skolan och två går fortfarande i förskolan. Deras lärare, deras skolkamrater, deras klubbkamrater och våra grannar. Våra vänner och deras vänner och kanske, kanske… Kanske även någon på Migrationsverket.

Någon klok tänker över detta beslut!
Alltså, hur tänker man sig att tvinga en barnfamilj att lämna sitt verkliga landet, inte minst för barnen?!
Hur man gör för att den som har fattat beslutet ska ta upp frågan på allvar?
Vi behöver verkligen lära oss mer om vad medmänskligheten innebär i den egentliga mening!

Faysal

#11: -  

 Varför ? Vad har de gjort dig??

#11: -  

 va vad säger du varför vill du inte att de ska stoppas vad har de gjort till dig om du känner de 

#15: -  

 vilken nära vän du är om du vill inte att utvisningen ska stoppas. eller kanske du hade skrivit fel 

Sweeden is the country of the Mercy

 STOPPA UTVISNINGEN NU!

Idiotisk beslut att utvisa de kasta ut falska folk som kommer med falska id hanlingar istället